Smalsmalsmalsmalsmalsmalsmal

I sommar ska jag va smal. Så, nu har jag bestämt det. Smalsmalsmalsmal. Jag ska bli smal. Jag måste bli smal. Jag vet skillnaden på fet och smal på mig själv. När jag äter mycket eller något onyttigt mår jag värre än någonsin annars. När jag äter lite eller inget, går ner i vikt, benen (nyckelben, höftben, revben osv) börjar synas tydligare och tydligare - då mår jag bättre. Jag vill inte behöva gå i mjukisbyxor och tjocktröjor i sommar. Fatta vad varmt!? Jag ska gå i shorts och t-shirt, helst linne också men t-shirt duger.
Hej då, nu ska jag bli smal.

Ok, det är bra! :) Jag tror att du kommer klara det bra! Paniken kommer att lugna ner sig om du låter den få komma.



Har också bestämt mig att just IDAG ska jag också bli smal..



jag vet inte hur jag mår för det är UPP OCH NER hela tiden. Jag ska få profosinell hjälp med tvångstankarna som styr mitt liv helt. En utav sakerna är att jag inte kan tvätta ansiktet eller händer, någon slags fobi och det är ganska jobbigt, för jag känner mig så smutsig. Inte kunnat tvättat mig nu på några dagar. (men de går att duscha, men oftast låter jag inte strårarla träffa mitt ansikte) äcklel är jag! så det är väl det som är det aktuellast, och de kommer bli jobbigt att försöka få bort det med! :(

Jo, det blir bara värre och värre, eftersom jag har även tusen andra tvångstankar, som tar upp större delen utav min vardag. Det känns hemskt med hjälpen, eftersom kommer få utsättas för en massa ångest! Just nu är känslan "ni vill bara jäklas med mig, för det ser roligt ut"



Har nästan nyss vaknat och har sminket på mig från gårdagen (eftersom jag inte kunde tvätta ansiktet) Känner mig just nu smutsig, äcklig, trött. Det är som en slags röst "Du kan inte tvätta, det är farligt" När jag väl försöker tvätta mitt ansikte så fyller jag händerna med vatten och försöker nå upp till ansiktet. Något aktivt jobbar emot mina armar neråt, och det går verkligen inte. Jag är rädd, får nästan panik, håller andan och är spänd. Det kan sluta med att jag bara blöter händerna, nuddar ett utav mina fingertoppar på kinden i hundradels sekund (knappt nuddar) och tycker "nu är de klart" men fortfarande känner jag mig äcklig. Har även jobbigt att tvätta händerna, högst en gång om dagen (helt vanligt) och sedan varje gång efter jag gått på toaletten. Däremot torkar, skrubbar jag händerna så det svider, ibland blöder för att få dem torra. Minsta lilla fuktkänsla skapar ångest.



varför dem började vet jag inte! men har haft det ganska länge och blivit värre med åren!

Men du är ju redan smal!



Det kanske känns som att du vill tillbaka dit för att det inte skulle vara så krångligt då... Alltså att du vet vad du vill och du följer alla regler och rutiner du har satt upp. Men är det vad du egentligen vill?



Tänk om 10 år, vill du fortfarande vara sjuk då? Vill du att ditt liv ska bestå av mat och träning?



Jag är ingen förebild för jag vill också gå ned i vikt ibland och jag äter sällan så mycket som jag borde :/ Men samtidigt vet jag att jag vill ha ett riktigt liv, där mat och träning inte ger någon ångest och jag gör saker jag tycker är kul :) Och ju snabbare jag kommer ur det här, ju snabbare kan jag få det!



Du skriver att du inte vet vart du ska ta vägen. Jag tror faktiskt att du vet, det är bara det att det är för svårt och för läskigt att ta sig dit.



Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med den här långa kommentaren... Kanske bara det att jag önskar att du kunde tänka om litegrann. Smal löser inga problem, det ger dig bara ännu fler :s Äsch, jag hoppas du förstår vad jag menar i alla fall!



Ta hand om dig på riktigt. Och ät för du behöver det :) Kram <333

Aaa jag förstår att du mår dåligt av att äta nu. För stunden (och kanske en bit framåt också) känns det mycket bättre att vara tom i magen och inte ha fett på kroppen. Men i längden, om man tänker en hel livstid ungefär, så slösar man bort tid på att inte leva helt. Jag förstår att du kanske inte klarar av att ta dig ur det här själv, men med andras hjälp så kommer du. För om du börjar äta så att den delen inte är något problem längre så kan du sen ta itu med det som gör att du mår dåligt. Det är ju inte maten i sig som är elak och dålig för dig. Maten använder du - & jag & många andra - bara som nåt sorts medel för att uttrycka att något är fel. För att du ska kunna må bättre måste du hitta problemet och det kommer du aldrig ha chansen att göra medan du svälter. Man tänker inte klart när man inte är normalviktig och svälter så man kan inte veta hur man känner och tänker på riktigt.



Jag tror att du kan hålla med om det? Att i längden så är det bästa för dig att börja äta och bli frisk från ätstörningen innan du börjar lösa problem (att du mår dåligt) med inte så genomtänkta metoder (genom svält). Åh, nu känns det som att jag pekar ut dig och skäller på dig, men det är verkligen inte min mening. Tänk att jag säger det här med en snäll röst och inte ett dugg anklagande ;) För det är så jag menar. Jag vill bara att du ska förstå lika mycket som jag förstår. Att du måste bli frisk (och med det äta och gå upp i vikt) för att kunna må bra någon längre tid.



Superlång kommentar, jag vet, men jag vill att du ska må bra! Massa kramar från mig <3

HEJ! :D

Fin blogg.



/ www.mramin.blogg.se

Hoppas att det kommer att gå bra!

Jag vet inte om jag vill ta mig ur det här, jag känner mest att jag vill sluta existera, just för jag hatar livet så mycket .

du är redan smal Joanna!

come on, u can do it!