Just nu äter jag nästan enligt SCÄ:s matschema. Har följt det i typ 2 dagar. Morsan lagar maten och lägger upp den åt mig. Fast frukosten fixar jag själv och mellis och då blir den inte lika stor som den ska vara egentligen. Jag tänker kanske fortsätta försöka äta på liknande sätt, enligt schemat, men mecka lite med det. Fortsätta med "liten" frukost och byta ut risifruttin (som är 1 av mellanmålen just nu) mot Willys, som har färre kalorier (fast de verkar ha slutat sälja dem??), fortsätta ha 1 frukt till 1 eller 2 av mellanmålen (egentligen får man inte ha bara frukt till mellis) och försöka ändra på lunch/middag genom att få morsan att laga pasta så sällan som möjligt. Jag kan nog gå med på att äta det någon gång (den här veckan har jag ätit det 5 ggr tror jag!) men helst vill jag äta - om jag ska äta kolhydrater - potatis. Ris vill jag inte heller ha. Om jag ska äta något annat än potatis tycker jag att det kan vara bulgur, om man nu måste. Och så ska jag försöka se till att maten inte består av feta grytor eller såser. Hellre typ fisk, skaldjur, tomatsås, kassler, korv osv.

Om jag tex äter korv, potatis och sallad så kan jag hålla koll på kalorimängden lätt och försöka se till att jag själv bestämmer hur många potatisar eller korvar jag ska äta. Det är svårare när hon lassar upp en stor klump pasta med tonfisk på tallriken tex. Jag kan ju inte direkt säga åt henne att vänta medans jag väger alla ingredienser i skiten...

På nått sätt vill jag iaf se till att jag ligger runt 1000 kcal och om jag då äter regelbundet och nyttigt är ju det bara bra för kroppen och förbränningen. + att jag då äter på ett ungefär som SCÄ och morsan vill. Men jag HATAR att inte ha kontrollen just nu! Att MORSAN styr över min kropp. Det är fan elakt att ge mig pasta 5 ggr på en vecka när det är bland det sista jag vill äta! HON bestämmer mängden mat och dess ingredienser. Det får mig att känna mig ännu tjockare, som att hon njuter av att jag är fet. Ingen tycker ju synd om mig på riktigt, för jag är inte smal som jag förväntas vara med en äs. Jag är ju TJOCK. Det är ju det som är så förnedrande, som alla runt om mig kan ha så jävla roligt åt. Men de låtsas som att jag behöver hjälp fast de egentligen tycker att jag är värdelös som har en äs men inte ens har blivit smal på köpet! Jag är fortfarande fetare än alla andra och det är så jävla pinsamt o förnedrande!
Som idag vid lunchen la hon på mer omelett på MIN tallrik än på sin egen. Självklart klagade jag och skopade över från min tallrik till hennes. Hon hade dressing på sin tallrik och jag hade citronsaft på min omelett. Självklart ska hon börja kommentera som alltid: "citron? är det verkligen gott? okej på fisk kanske men på annan mat? på OMELETT? är det verkligen gott?". Skulle jag sitta där och försvara mig i 14 timmar? Fattar hon inte hur jobbigt det är när hon vet att jag har något fel i mig som har med mat att göra (som de kallar "äs") och medans jag då ska äta (som är just den jobbiga delen) får kommentarer om vad jag stoppar i mig? Nedlåtande kommentarer dessutom? Hur fan tänker hon?!

Så näej, det känns inte bra att HON får ha kontrollen över MIG. Jag ska ta tbax den, men jag tkr inte om att bråka. Det är därför jag knappt säger ifrån eller emot. Men man har faktist rätt att säga ifrån ibland. Jag är nästan 18 och har RÄTT att bestämma över mig själv, min kropp och mitt liv. That's it.