Fettobarnet is back. Fetare än någonsin. Fulare än någonsin. Hemskare än någonsin. Dåligare än någonsin. Sämst sämst sämst. Ta en gaffel och stick ut mina fula ögon. Spretta bort fettet med en riktigt vass kniv. Skär sedan ett sträck från toppen av pannans vänstra sida, ner över näsan och kinden, för att sluta mitt på käken på ansiktets högra sida.
Låter det inte vackert? Haha det låter snarare sjukt galet! Men det är sånt här jag ser framför mig. Särskilt när jag får ångest. Men annars också, när jag känner mig tjock, ful och misslyckad...Vilket jag ju alltid gör. Då känns det som att det skulle vara så skönt att få tortera mig själv lite.
Jag är något galen va?

Tjocktjocktjock. Fettfettfett. Vill TRÄNA!!! Saknar så mycket. Saknar så mycket. Min psyk. verkar räkna ut saker om mig som jag själv inte klarar. Typ en massa delar av mig som jag saknar. Saker som är jag som försvunnit ur mitt liv, tagits bort. Jag förlorar mig själv och de delar som får mig att må bra. De där som förklarar vem jag är. De är borta. Förbjudna. Raderade. Jag saknar dem. Jag ville satsa på dem men de raderades ur mitt liv. De skulle inte få vara en del av mitt liv längre och därmed försvann en stor del av mig själv. Saknar saknar saknar. Blir galen av det!